Foto: Per Danielsson
Vissa mornar är det svårare att ta sig upp ur sängen än andra, och idag var en sådan morgon. Efter att jag förklarat för mig själv att jag fick sova igen efter passet klev jag upp och körde till Lindbäcksstadion. Det blev ett kortare skyttepass och sedan stavgångsintervaller uppför slalombacken.
Det var ett jobbigt och tufft pass idag. Det är ju nästan alltid jobbigt, men det finns som två olika "jobbigheter" enligt mig. Antingen, trycker man på från start så hela kroppen blir sopslut men man orkar ändå (på något sätt) fortsätta med högt tempo genom alla intervaller. Då känner man sig stark och det flyter på. Eller, så trycker man på rejält, blir stum, får sänka farten och får inte upp pulsen tillräckligt högt. Då är man lite less och känner sig svag. Jag föredrar helt klart de första scenariot, men idag var det tyvärr de andra. Känslan när man krigat sig igenom ett intervallpass är ändå densamma oavsett vilken av jobbigheterna det tillhört men jag hoppas ändå att jag får känna mig lite stark nästa vecka då jag släpper på träningen. Jag känner att det gått tungt sedan förkylningen så det vore kul att känna sig lite pigg:) Jo, efter passet belönade jag såklart mig själv, precis som jag lovat, med en tupplur ;)
0 Comments
Leave a Reply. |
Andra skidskyttarArkiv
Februari 2019
|